Gott & Blandat

Torsdag och jag tillbringar natten på mitt arbete. Jag trivs med att sitta själv och filosofera, det är bra tankar som snurrar i huvudet. Jag känner harmoni och väldigt mycket kärlek. Jag har ju funnit den här fina killen jag dejtar.. eller dejtar vore kanske ett snålt uttryck. Han är faktiskt bra mycket mer än bara en dejt! Han har lyckats fånga mitt hjärta, och i kväll fick jag ett sms så fint skrivit, att tårar letade sig upp över franskanten. Jag är väldigt lyckligt lottad. Han ger mig lugn och en vilja av att slappna av. Jag känner mig trygg och behöver inte fly från en grå vardag för han färglägger den med glada färger. Det är precis så känslan är, tänk dig en målarbok när du köper den.. Ganska tråkig men med vackra figurer i, tar du däremot fram färgpennorna så blir det liv, personlig prägel och mer glädje att kolla på de vackra figurerna så ser jag på min vardag idag. Som en personligt målad bok med vackra motiv målade av de som betyder allra mest. Vi hoppar och byter ämne... Det är nämligen så att höstschemat på andra jobbet har dragit igång och min kropp har fått en skräck upplevelse från att tränat 2-3ggr veckan under sommaren till att återigen nu köra dubbla pass per dag. Wihoooo ÅÅ så jag har längtat.. Träningskonceptet ViPR har haft sin release å ja med handen på hjärtat gick väl det sådär??! Ambulansen fick komma efter 12minuter. Vi säger inte mer än så förutom att jag nu kört pass denna veckan och resultatet är nöjda kunder och inga ambulansmän ;) Ja förvånar det er egentligen? Nä inte mig heller :) Så träningen fortsätter ta plats i mitt liv och i september går jag vidare och utbildar mig till instruktör även i indoor walking. Jag är väldigt stolt att jag får dessa chanser och någonstans är det dax för mig att välja och ta mig dit jag vill vara och fundera vad jag vill när jag blir stor;) Jag vet att omvårdnaden till människor är det jag vill göra men jag tror att jag mer å mer förstår att det är den friska människan jag vill jobba med istället för den sjuka å hablittering. Jag vill göra framsteg och tillsammans se målen man är med och skapar för en annans bättre jag! Det får bli ett litet delmål. Så det tredje som hägrar på min tankebana är mina barn, Jag älskar er otroligt och saknaden just nu att få krypa ner hos er och höra era andningar och få snosa er i nacken är väldigt stor. Men imorgon efter dagis så är vi lediga och mys mys mys står på schemat för på fredag är det dax att ta farväl för en vecka igen. Sorgen av att lämna barnen känns lite extra stor denna vecka, jag vet inte varför. Men när jag lämnar barnen på fredag så kommer jag ha fullt upp... Efter ett pass på gymmet kommer jag skynda mig till stan för att träffa min man. Jag saknar hans famn och kyssar något otroligt :) Ville bara skriva några rader så här i ottan :) Take care // A

är jag tillbaka

Hej Det var bra länge sedan det blev ett inlägg.. Närmare bestämt månader sedan! Hur hamnade jag här igen då? Jo jag sneglade in läste lite från det förflutna och uppskattade att ha något att reflektera tillbaka på. Hur mitt liv såg ut och den otroliga resan jag gjort. Det var nyttigt att läsa om dagen jag ville lägga mig på Ica maxis golv och känslan då av att aldrig kunna resa sig igen. Jag la mig aldrig och det var nog enbart för att jag sprang på en barndomskompis. Jag kommer inte idag eller i natt dra mitt livs historia det senaste halvåret men jag vill bara skriva ner min känsla jag bär på idag,. och vem vet en dag kanske jag behöver eller uppskattar åter igen att bläddra tillbaka ett kapitel i mitt livs bok. Det tog mig 29 år att bli lycklig,.. Det är tragiskt svarar jag min syster i telefonen men i själva verket är det inte det utan fantastiskt rättar hon mig min kloka storasyster. Jag har funnit en känsla så fantastisk så önskan om morgondagen hägrar.Den fanns inte i höstats när det var vänner som valde sida. En sida jag inte trodde man behövde välja, men det gör inget idag. Jag har fler vänner än jag någonsin haft. Fina äkta och som jag vet alltid kommer stå där. Jag bestämde mig för att 2013 skulle bli mitt år, och jag tackar alla framförallt, familj, mina barn och vänner för att ni funnits, hjälpt och stöttat mig. Min mamma som gör det möjligt för mig att gå till mitt jobb. Men störst av allt tackar jag mig själv för att jag jagade lyckan och satte upp mål att ta mig dit. Ett av de var att ta tag i min 10åriga dröm att bli instruktör och jag lyckades... Känslan efter att fått beskedet går inte att beskriva, mitt liv har sen dess gått väldigt bra. 1 år som ensam mamma har varit väldigt nyttigt,. men någonstans så blev det en date. Och där kom han en fredag på sin vita springare... okej kanske inte men sätena i hans bil är vita iallafall ;)Vi kom till första rödljuset innan jag pussade han..Som tonåringar log vi och 2 månader senare är han mannen som får mig att le.. som får mig att undra om en människa verkligen kan vara så bra, han får mig att hoppas hårt varje gång det kommer ett sms att det står hans namn. Jag har funnit en kille som är en fridlyst art värd att falla för. Jag välkomnar framtiden idag... och med facit i hand kan jag bara meddela att livet blir bättre. Puss