NÅGONSTANS DÄR Å DÅ

Ibland kommer känslan av att skriva några rader,. Mitt egna lilla bollplank så att säga. Jag gör det ofta när tankarna är många, när jag har ett beslut att fatta eller många bollar flyger i luften. Just nu sitter jag på jobbet och biter mig i läppen.. lite nare svider under kanten. Jag funderar över livet. Jag har en del beslut att fatta, ingen annan kommer göra det åt mig. Jobbfrågan är aktuell.. jag måste bestäma mig för ett alternativ, följa hjärtat säger min känsla. Våga lyssna på mig... ta inte någon annans plats framför min utan ska jag vässa armbågarna och slå på känslan av vad jag vill.. sikta på målet och sattsa allt jag har. Finns viljan kan man alltid nå målet... ibland ser vägen dit bara olika ut. Jag bereder mig på en grusväg, det är ingen ide att föreställa sig en rak fin asfaltsväg, jag tror bara de finns i sagorna. Det är så mycket jag vill skriva men det går inte... tyvärr är det en del hemlisar!!!! JAG VILL BARA SÄGA TA VARA PÅ VARANDRA GÅRDAGEN GÅR INTE ATT GÖRA OGJORD.. Jag skänker all min kärlek till mina barn som jag idag fällt många tårar över. Jag önskar jag kunde ta er under min vinge och flyga så långt bort där inga problem eller tråkigheter finns. Tillsammans är vi starka och oslagbara <3 Love

träningen för mig och jakten i löparspåret

Jag har haft ett sådant otroligt sug efter att skriva några rader de senaste dagarna, jag tänkte dela mina ord om träningen i mitt liv men först lite vanlig statusuppdatering. Livet rullar på i rasande fart.. och livet är underbart. Jag körde ett seniorpass för ett tag sen på en klubb och de något äldre medverkande tanterna&farbröderna talade glatt med ett leende på läpparna om att livet bara blir bättre å bättre ju längre upp i åldern man kommer :) Så ska man nu våga längta till ålderns höst ;)? Var ett tag sen jag skrev så vill bara meddela att Ja jag träffar fortfarande Nils och han tågar in mer och mer i mitt liv. Känslan är underbar och jag känner mig trygg,älskad och det bästa är att jag känner att jag älskar. Vi har börjat spana lite på gemensamt boende och det känns spännande och jag välkomnar att en dag få gå över tröskeln till ett gemensamt hem med denna man. Jag drabbades av magsår i september och ibland behöver tråkigheter hända för att man ska förstå värdet av sin hälsa och inte ta den förgivet, Jag försöker dra ner på det dåliga samvetet att hinna allt och finnas tillgänglig 24/7. Men någonstans har jag lärt mig att ta små steg i rätt riktning. Det är så lätt att döma andra och bara haspla ur att det är la bara att sluta stressa och dra ner på det ena eller andra. Men för mig har det handlat om att inte ge upp för då har det kännts som jag inte skulle klara att hålla huvudet över vattenytan. Jag tänkte jag skulle dela mina känslor och ord om detta med dig. Träningen...Som alltid haft en stor positiv del i mitt liv blev även min rehab och bästa vän. Vissa ansåg den ta för stor plats medans jag accepterar min aktiva sida, jag är född med energi och kommer dö i rörelse. Detta är jag och du är du. Ja min träning har de senaste året skapat en del frågor och väldigt mycket synpunkter. Alla andra vet ju alltid vad som är bäst för andra människor men inte för sig själv.. eller är det inte så? Vi är så duktiga att döma och tillrättavisa utan egentligen vara så insatt i den riktiga faktan eller sanningen.. Här kommer några rader om min resa och viljan att vilja. För 1,5 år sen var träningen min utväg och bästa vän, att snöra på löparskorna och plugga in musiken i öronen gav mig kraft. för varje runda kom jag ett steg närmare mitt mål. Mitt mål var ett beslut som sen skulle bli handling. Jag hade förstått att vår relation inte byggde på likasinnade grundstommar. Någon var tvungen att ändra sig eller ge upp just sitt mål. Jag visste att detta inte var möjligt eller en logisk lösning. Ingen skulle sluta som vinnare utan det skulle för alltid stå två förlorare. Det blev ett faktum att varje löprunda gjorde mig fysiskt och mentalt starkare. Att röra på sig gör att alla människor mår bättre.. det är bästa medicinen för depression. Nu var inte jag deprimerad men ingen går igenom stora val i livet utan tvivel, skam,skuldkänslor och rädsla. Inte jag iallafall. Löpningen fick mig desutom att pressa min kropp till en punkt när kroppen tycker det är jobbigt, andningen påverkas vid hård fysisk aktivitet vilket påminner om känslan vid ångest och panik, jag lärde mig kontrollera denna känsla och det var så skönt att känna att man fortfarande hade kontrollen över något när allt runt omkring fallerar. I mina löparskor hämtade jag kraft, jag sörjde, jag grät i skogen när ingen såg mig. Jag uppskattade och är fortfarande beroende av dessa rutiner att få utöva min träning som påminner mig om att jag fortfarande är jag, även om min omvärld skulle/kommer förändras. Mina fasta rutiner blev som stadiga pålar i mitt liv, inget kunde ta det ifrån mig och denna tiden att få umgås med mig själv. Träning har och kommer alltid vara en stor del av mitt liv.. som fisken som simmar bäst i havet, så trivs jag bäst när jag är i mitt rätta element. Träningen hjälper mig att bearbeta känslor. Den bröt min ilska och frustration när jag behövde det. Idag om vardagen blir tuff så längtar jag efter mina skor. Jag vill då skynda till känslan av vinden i håret, hjärtat som slår och kontrollen som infinner sig. Det sitter fortfarande i, som en bästa vän stod mina skor alltid redo att ta mig en bit på vägen till ett starkare jag. Min träning har hjälpt mig att slipa de vassa tankarna, tankarna om att ge upp det finaste jag har, mina barn var ju de som kanske skulle bli förlorarna i en separation. Med tiden har mina vassa tankar rundats, jag ser att barnen kan vara lyckliga ändå, och kanske till och med ännu lyckligare. Min bror sa detta i helgen att han aldrig har sett en av de skina så starkt som just nu. Jag har idag ändrat uppfattning om hur saker och ting ska vara, jag har slutat springa ifrån saker och ändrat riktning och springer idag mot. Det gjorde jag genom att lära känna mig själv igen delvis genom min träning. Jag lärde mig älska mig själv mer och prioritera mig själv. Jag har lärt mig hur det känns på så många sätt, jag kommer för alltid bära Min vassa tanke som en påminnelse och erfarenhet. Träningen har haft en stor betydelse och jag kommer alltid ha en stor portion av den i mitt liv. Jag tar hellre en extra dos av den som en behovs medicin än att ta till sömnsvårigheter, deprission eller andra tråkigheter. Jag är så evigt tacksam att jag fortfarande har mina slitna Asics stående hemma, de påminner mig om att jag sprungit genom alla väder förhållanden för att ta mig till vägen jag springer på idag. Jag är evigt tacksam att de slipat mina vassa tankar till en rundare siluett. Jag kommer för alltid prioritera en sund hälsa i tanke kropp och själ... vi måste bara förstå, acceptera och inte döma att allas väg dit ser olika ut. Vad som är lagom för mig kanske är lätt för dig :) Jag trodde för ett år sen att det skulle vara jag och barnen själva mer eller mindre för alltid. Jag hade bestämt mig för att inte tömma på kvaliten hos en man om han ska in i vårt liv. Jag orkade nämligen inte fly i mina löparskor igen, inte ens i tanken. Jag ville pensionera mina tunga löparskor och välkomna lågviktskorna. Så mötte jag den här mannen som förändrade allt. Nils, Jag vill bara säga att jag längtar efter att knyta på skorna varje dag, och som du vet är det inte för att fly eller springa ifrån dig, utan för att lyckligt springa vid din sida in i framtiden. Detta är vad träning står för mig.. LYCKA välbefinnande och skapa ett bättre starkare JAG. Love A

Gott & Blandat

Torsdag och jag tillbringar natten på mitt arbete. Jag trivs med att sitta själv och filosofera, det är bra tankar som snurrar i huvudet. Jag känner harmoni och väldigt mycket kärlek. Jag har ju funnit den här fina killen jag dejtar.. eller dejtar vore kanske ett snålt uttryck. Han är faktiskt bra mycket mer än bara en dejt! Han har lyckats fånga mitt hjärta, och i kväll fick jag ett sms så fint skrivit, att tårar letade sig upp över franskanten. Jag är väldigt lyckligt lottad. Han ger mig lugn och en vilja av att slappna av. Jag känner mig trygg och behöver inte fly från en grå vardag för han färglägger den med glada färger. Det är precis så känslan är, tänk dig en målarbok när du köper den.. Ganska tråkig men med vackra figurer i, tar du däremot fram färgpennorna så blir det liv, personlig prägel och mer glädje att kolla på de vackra figurerna så ser jag på min vardag idag. Som en personligt målad bok med vackra motiv målade av de som betyder allra mest. Vi hoppar och byter ämne... Det är nämligen så att höstschemat på andra jobbet har dragit igång och min kropp har fått en skräck upplevelse från att tränat 2-3ggr veckan under sommaren till att återigen nu köra dubbla pass per dag. Wihoooo ÅÅ så jag har längtat.. Träningskonceptet ViPR har haft sin release å ja med handen på hjärtat gick väl det sådär??! Ambulansen fick komma efter 12minuter. Vi säger inte mer än så förutom att jag nu kört pass denna veckan och resultatet är nöjda kunder och inga ambulansmän ;) Ja förvånar det er egentligen? Nä inte mig heller :) Så träningen fortsätter ta plats i mitt liv och i september går jag vidare och utbildar mig till instruktör även i indoor walking. Jag är väldigt stolt att jag får dessa chanser och någonstans är det dax för mig att välja och ta mig dit jag vill vara och fundera vad jag vill när jag blir stor;) Jag vet att omvårdnaden till människor är det jag vill göra men jag tror att jag mer å mer förstår att det är den friska människan jag vill jobba med istället för den sjuka å hablittering. Jag vill göra framsteg och tillsammans se målen man är med och skapar för en annans bättre jag! Det får bli ett litet delmål. Så det tredje som hägrar på min tankebana är mina barn, Jag älskar er otroligt och saknaden just nu att få krypa ner hos er och höra era andningar och få snosa er i nacken är väldigt stor. Men imorgon efter dagis så är vi lediga och mys mys mys står på schemat för på fredag är det dax att ta farväl för en vecka igen. Sorgen av att lämna barnen känns lite extra stor denna vecka, jag vet inte varför. Men när jag lämnar barnen på fredag så kommer jag ha fullt upp... Efter ett pass på gymmet kommer jag skynda mig till stan för att träffa min man. Jag saknar hans famn och kyssar något otroligt :) Ville bara skriva några rader så här i ottan :) Take care // A

är jag tillbaka

Hej Det var bra länge sedan det blev ett inlägg.. Närmare bestämt månader sedan! Hur hamnade jag här igen då? Jo jag sneglade in läste lite från det förflutna och uppskattade att ha något att reflektera tillbaka på. Hur mitt liv såg ut och den otroliga resan jag gjort. Det var nyttigt att läsa om dagen jag ville lägga mig på Ica maxis golv och känslan då av att aldrig kunna resa sig igen. Jag la mig aldrig och det var nog enbart för att jag sprang på en barndomskompis. Jag kommer inte idag eller i natt dra mitt livs historia det senaste halvåret men jag vill bara skriva ner min känsla jag bär på idag,. och vem vet en dag kanske jag behöver eller uppskattar åter igen att bläddra tillbaka ett kapitel i mitt livs bok. Det tog mig 29 år att bli lycklig,.. Det är tragiskt svarar jag min syster i telefonen men i själva verket är det inte det utan fantastiskt rättar hon mig min kloka storasyster. Jag har funnit en känsla så fantastisk så önskan om morgondagen hägrar.Den fanns inte i höstats när det var vänner som valde sida. En sida jag inte trodde man behövde välja, men det gör inget idag. Jag har fler vänner än jag någonsin haft. Fina äkta och som jag vet alltid kommer stå där. Jag bestämde mig för att 2013 skulle bli mitt år, och jag tackar alla framförallt, familj, mina barn och vänner för att ni funnits, hjälpt och stöttat mig. Min mamma som gör det möjligt för mig att gå till mitt jobb. Men störst av allt tackar jag mig själv för att jag jagade lyckan och satte upp mål att ta mig dit. Ett av de var att ta tag i min 10åriga dröm att bli instruktör och jag lyckades... Känslan efter att fått beskedet går inte att beskriva, mitt liv har sen dess gått väldigt bra. 1 år som ensam mamma har varit väldigt nyttigt,. men någonstans så blev det en date. Och där kom han en fredag på sin vita springare... okej kanske inte men sätena i hans bil är vita iallafall ;)Vi kom till första rödljuset innan jag pussade han..Som tonåringar log vi och 2 månader senare är han mannen som får mig att le.. som får mig att undra om en människa verkligen kan vara så bra, han får mig att hoppas hårt varje gång det kommer ett sms att det står hans namn. Jag har funnit en kille som är en fridlyst art värd att falla för. Jag välkomnar framtiden idag... och med facit i hand kan jag bara meddela att livet blir bättre. Puss

Haft en underbar helg

Fredag hämtade jag hem mina tre trollungar och vi handlade sen på maxi lite gott till kvällen. Korvstroganoff blev kvällens middag, sen kom Faria och hennes dotter och vi frossa i ost, kex, räkor och massa godis till gladiatorerna.
Lördag hade Isak fotboll och vi tjejer hejade glatt fram han:))
På kvällen åt vi choklad och sjöng med till mello.

Idag däremot var barnen med mig på gymet och efter det köpte vi med bullar och fika loss på lekplatsen. Sen kom brorsan över på middag och sen var vi ute lite till. Helt underbar helg med vårkänslor ❤

Håll alla tummar och tår för mig nu :))

Guldbrallorna är på, och jag hoppas ni alla håller era tummar och tår för mig:)
nu gäller det att jag sätter musik, takten och sprudlar av energi så jag impar på juryn !!
Jag är faktiskt jättenervös;)
Men det värsta som kan hända är att jag får tunghäfta trillar av cykeln och skiter ner mig.. Åå ja då får jag resa mig och ge det ett nytt försök på nästa audition;)

Vaknar upp med halsont

Känner mig lite öm i halsen, fan ligger och försöker relaxa på soffan. Jag måste bli bra, på tisdag om bara två dygn har jag audition då måste kroppen vara på topp!!