träningen för mig och jakten i löparspåret

Jag har haft ett sådant otroligt sug efter att skriva några rader de senaste dagarna, jag tänkte dela mina ord om träningen i mitt liv men först lite vanlig statusuppdatering. Livet rullar på i rasande fart.. och livet är underbart. Jag körde ett seniorpass för ett tag sen på en klubb och de något äldre medverkande tanterna&farbröderna talade glatt med ett leende på läpparna om att livet bara blir bättre å bättre ju längre upp i åldern man kommer :) Så ska man nu våga längta till ålderns höst ;)? Var ett tag sen jag skrev så vill bara meddela att Ja jag träffar fortfarande Nils och han tågar in mer och mer i mitt liv. Känslan är underbar och jag känner mig trygg,älskad och det bästa är att jag känner att jag älskar. Vi har börjat spana lite på gemensamt boende och det känns spännande och jag välkomnar att en dag få gå över tröskeln till ett gemensamt hem med denna man. Jag drabbades av magsår i september och ibland behöver tråkigheter hända för att man ska förstå värdet av sin hälsa och inte ta den förgivet, Jag försöker dra ner på det dåliga samvetet att hinna allt och finnas tillgänglig 24/7. Men någonstans har jag lärt mig att ta små steg i rätt riktning. Det är så lätt att döma andra och bara haspla ur att det är la bara att sluta stressa och dra ner på det ena eller andra. Men för mig har det handlat om att inte ge upp för då har det kännts som jag inte skulle klara att hålla huvudet över vattenytan. Jag tänkte jag skulle dela mina känslor och ord om detta med dig. Träningen...Som alltid haft en stor positiv del i mitt liv blev även min rehab och bästa vän. Vissa ansåg den ta för stor plats medans jag accepterar min aktiva sida, jag är född med energi och kommer dö i rörelse. Detta är jag och du är du. Ja min träning har de senaste året skapat en del frågor och väldigt mycket synpunkter. Alla andra vet ju alltid vad som är bäst för andra människor men inte för sig själv.. eller är det inte så? Vi är så duktiga att döma och tillrättavisa utan egentligen vara så insatt i den riktiga faktan eller sanningen.. Här kommer några rader om min resa och viljan att vilja. För 1,5 år sen var träningen min utväg och bästa vän, att snöra på löparskorna och plugga in musiken i öronen gav mig kraft. för varje runda kom jag ett steg närmare mitt mål. Mitt mål var ett beslut som sen skulle bli handling. Jag hade förstått att vår relation inte byggde på likasinnade grundstommar. Någon var tvungen att ändra sig eller ge upp just sitt mål. Jag visste att detta inte var möjligt eller en logisk lösning. Ingen skulle sluta som vinnare utan det skulle för alltid stå två förlorare. Det blev ett faktum att varje löprunda gjorde mig fysiskt och mentalt starkare. Att röra på sig gör att alla människor mår bättre.. det är bästa medicinen för depression. Nu var inte jag deprimerad men ingen går igenom stora val i livet utan tvivel, skam,skuldkänslor och rädsla. Inte jag iallafall. Löpningen fick mig desutom att pressa min kropp till en punkt när kroppen tycker det är jobbigt, andningen påverkas vid hård fysisk aktivitet vilket påminner om känslan vid ångest och panik, jag lärde mig kontrollera denna känsla och det var så skönt att känna att man fortfarande hade kontrollen över något när allt runt omkring fallerar. I mina löparskor hämtade jag kraft, jag sörjde, jag grät i skogen när ingen såg mig. Jag uppskattade och är fortfarande beroende av dessa rutiner att få utöva min träning som påminner mig om att jag fortfarande är jag, även om min omvärld skulle/kommer förändras. Mina fasta rutiner blev som stadiga pålar i mitt liv, inget kunde ta det ifrån mig och denna tiden att få umgås med mig själv. Träning har och kommer alltid vara en stor del av mitt liv.. som fisken som simmar bäst i havet, så trivs jag bäst när jag är i mitt rätta element. Träningen hjälper mig att bearbeta känslor. Den bröt min ilska och frustration när jag behövde det. Idag om vardagen blir tuff så längtar jag efter mina skor. Jag vill då skynda till känslan av vinden i håret, hjärtat som slår och kontrollen som infinner sig. Det sitter fortfarande i, som en bästa vän stod mina skor alltid redo att ta mig en bit på vägen till ett starkare jag. Min träning har hjälpt mig att slipa de vassa tankarna, tankarna om att ge upp det finaste jag har, mina barn var ju de som kanske skulle bli förlorarna i en separation. Med tiden har mina vassa tankar rundats, jag ser att barnen kan vara lyckliga ändå, och kanske till och med ännu lyckligare. Min bror sa detta i helgen att han aldrig har sett en av de skina så starkt som just nu. Jag har idag ändrat uppfattning om hur saker och ting ska vara, jag har slutat springa ifrån saker och ändrat riktning och springer idag mot. Det gjorde jag genom att lära känna mig själv igen delvis genom min träning. Jag lärde mig älska mig själv mer och prioritera mig själv. Jag har lärt mig hur det känns på så många sätt, jag kommer för alltid bära Min vassa tanke som en påminnelse och erfarenhet. Träningen har haft en stor betydelse och jag kommer alltid ha en stor portion av den i mitt liv. Jag tar hellre en extra dos av den som en behovs medicin än att ta till sömnsvårigheter, deprission eller andra tråkigheter. Jag är så evigt tacksam att jag fortfarande har mina slitna Asics stående hemma, de påminner mig om att jag sprungit genom alla väder förhållanden för att ta mig till vägen jag springer på idag. Jag är evigt tacksam att de slipat mina vassa tankar till en rundare siluett. Jag kommer för alltid prioritera en sund hälsa i tanke kropp och själ... vi måste bara förstå, acceptera och inte döma att allas väg dit ser olika ut. Vad som är lagom för mig kanske är lätt för dig :) Jag trodde för ett år sen att det skulle vara jag och barnen själva mer eller mindre för alltid. Jag hade bestämt mig för att inte tömma på kvaliten hos en man om han ska in i vårt liv. Jag orkade nämligen inte fly i mina löparskor igen, inte ens i tanken. Jag ville pensionera mina tunga löparskor och välkomna lågviktskorna. Så mötte jag den här mannen som förändrade allt. Nils, Jag vill bara säga att jag längtar efter att knyta på skorna varje dag, och som du vet är det inte för att fly eller springa ifrån dig, utan för att lyckligt springa vid din sida in i framtiden. Detta är vad träning står för mig.. LYCKA välbefinnande och skapa ett bättre starkare JAG. Love A