Sitter och pluggar, har skickat in mitt tal till läraren precis och skall nu skriva en notis om berlusconi dramat.
Idag har jag varit hemma hela dagen och städat flickornas rum och städat ut min garderob, alla stora kläder åkte i soporna och gravidkläderna las undan, funderar att lägga ut dom på tradera.
Varför blir man aldrig nöjd? Ett år efter Emilia föddes köpte jag en skjorta jag hade på EN fest sen har den aldrig använts mer, för några månader tog jag fram den och det fattade många cm för att få knäppt den. Då tänkte jag att varför var jag inte nöjd när denna passa? Så jag tog på mig den idag och den satt mycket lösare än vad den gjorde när jag köpte den men ändå är jag inte nöjd. Giriga människor som alltid bara vill ha mer. Men jag har funnit mitt svar nu och det är att jag mår SÅ bra av lchf så jag vill aldrig sluta med detta, jag ser inte detta som ett bantningskur utan som en livsstil, så det är skillnaden jag kommer aldrig tilåta mig själv att börja äta som "vanligt" igen och därför kommer jag inte bli en tjockis igen så ni behöver inte tänka att jag kommer gå upp allt igen.. FÖR DET KOMMER JAG ALDRIG ATT GÖRA.
Ni som drömmer om en bättre hälsa prova LCHF vad har ni att förlora? Jo kanske några kilon:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar