Sen i söndags har deppet hängt över mig, att lämna barnen och veta att vi inte ses på en vecka gör ont, det gör så inihelvetes ont.
Jag gillar eller älskar min lägenhet men Gud vad den ekar tomt utan mina hjärtan.
Mamma tog emot ett uppgivet samtal igår och tyckte inte jag skulle vara själv så jag lämnade Kba efter min löprunda igår kväll.
Det är tufft det är fruktansvärt och idag när jag handlade på ica så vill jag lägga mig på golvet och bara dö., sanningen är sån här.
Att höra att man är en dålig mamma måste vara det värsta man kan få kastat på sig, jag vet att jag inte är det, jag vet!
Jag var nära att lämna allt och sätta mig på snabbaste tåget här ifrån, men jag vill inte ge upp, jag stannar här och kämpar för att en dag vara stolt.
Jag känner mig kränkt och överkörd.
Men jag lever på hoppet att det bara kan bli bättre;)
Jag försöker fylla min barnfria vecka med massa jobb& roligheter men än så länge hänger det ett mörkt moln ovan mitt huvud. Jag längtar till solen skiner igen, jag vet att den kommer att göra det. Jag vet än så länge bara inte när, jag vill bara tacka alla mina vänner som tar emot och även ger mig så mycket just nu.
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar